Jag vill börja det här inlägget med att än en gång hylla alla donatorer. Alldeles särskilt vill jag naturligtvis hylla den donator som gjorde den har fjärde resan möjlig för oss!
För mer än ett år sedan, på hösten 2011, misslyckdes vårt tredje och sista landstingsfinansierade försök. Jag ville bara lägga mig ner och dö! Så pratade jag med Huddinge och de berättade att om vi kunde tänka oss att finansiera nästa försök själva kunde de hjälpa oss, under förutsättninga att vi även bidrog med en donator till den allmäna kön. Ett lite hopp i mörkret tändes så klart och vi började leta efter en tjej i vår närhet som kunde tänka sig att donera sina ägg för vår skull. Vi hittade en, min brors tjej, och jag var överlycklig. Tyvärr visade det sig att hon var allergisk mot hormon och så var det kört.
MEN så skrev jag här på min blogg att jag sökte en donator och många fina bloggvänner förde vidare min annons och skrev om det på sina bloggar. Tusen tack för det! Så det slutade med att en fantastisk tjej söder om Stockholm ställde upp. Jag är henne evigt tacksam!!! Jag känner mig så tacksam att jag till en viss del vill bli gravid bara för att inte göra henne besviken. Det skulle nästan kännas som om jag sviker henne annars. Så klart tror jag inte att hon tänker så själv. Och förhoppningsvis har paret som var lyckligt lottade att få hennes ägg, nu en liten bebis i magen :)
I alla fall - tusen, tusen, tusen tack!!!
Så till dagens symptom. Brösten är lite mer ömma, men magen värker mindre. Fortfarande ingen trötthet, ingen känslighet och inget illamående.
Kramar!
Hej
SvaraRaderaJag hoppas såå att du ska lyckas! Ja alla donatorer är verkligen värda att hyllas, dom gör en fantastisk insats.
Håller tummarna för dej och ditt lilla frö.
Tack, snälla för att du hoppas å mina vägnar!! Jag behåller gärna dina tummar några dagar till :)
RaderaKram!
Jag får en liten känsla, en bra liten känsla... hoppas den är sann. Och du, jag kan inte minnas att jag hade några andra symtom än ömma bröst (av Progesteron), lite stick i magen kanske. Men inte var jag trött och definitivt inte illamående, det kom senare och inte med någon kraft direkt. Åååååååå, vad jag vill att det ska gå väl nu, åååå vad jag vill det!
SvaraRaderaOch jag måste ju naturligtvis säga samma sak, våra donatorer är fantastiska på alla sätt och vis. De ger oss möjligheten att få uppleva det vi troligen aldrig skulle få uppleva annars. En fantastisk upplevelse, när allt går väl.
Många hoppas-kramar från Jeane!
Jag hoppas så klart att din känsla är sann! Kan den inte få vara det?! Skönt att läsa att du inte hade alla de där symptomen som jag läser att andra haft!
RaderaMånga tack-kramar tillbaka! :)