Det går upp och ner

God fortsättning på er alla! Hoppas att ni har haft en bra ledighet och att ni hade en bra nyårsafton. Nu är det 2013 och jag hoppas att det här året kan bli året då många får sin dröm att gå i uppfyllelse. Även min dröm att äntligen få ett plus på stickan och så småningom en putande gravidmage som avslutas med en lyckad förlossning.

Mitt inre välmående går upp och ner. Under julhelgen höll jag, som jag skrev tidigare, ihop. Sedan kom ett par dagar med mörka tankar och orkeslöshet. På lördagen åkte vi ner för att fira julen med mamma och bror med familj. Det var mysigt och jag behövde inte tänka på misslyckandet hela tiden.

På söndagen åkte vi för att hälsa på farmor. Hon är 90 år har varit dement ett tag, men alltid känt igen mig och min bror, eftersom vi har ett speciellt förhållande till henne. Vi hade inte träffat henne sedan i somras och visste att hon var sämre, men aldrig kunde vi tro att det skulle vara så illa. I sin säng på äldreboendet låg min älskade farmor som en lite fågelunge och yrade utan att man kunde höra vad hon sa. Det märktes att hon var stressad, hela hennes kropp var spänd som en fiolsträng. Vi satt vid hennes säng och klappade henne och pratade lugnande till henne. Då och då slappande hon av, men så var det som om hon kom att tänka på något och så var hon spänd igen. Oj vad jag grät! Tårarna sprutade på både mig och min bror när vi kom ut. Älskade, älskade farmor!!!

Måndagen var en ok dag, men tisdagen var hemsk. Jag hade en förfärlig ångest, både för att vi aldrig lyckas bilda familj men också av dödsångest efter att ha träffat farmor. När jag mår psykiskt dåligt har jag ingen energi alls. Jag blir bara sittande, för det mesta framför tvn, och gör ingenting. Där sitter jag nu och hoppas att det jobbiga gnagande i bröstet ska ge med sig.

Många kramar till er!