Lite si and so: Ruvdag 5

söndag 13 januari 2013

Ruvdag 5

Sent igår kväll började jag känna som små hugg i magen. Sedan gick det över till pulserande ont. I natt har jag sovit jättedågligt eftersom jag hade mensont. Det kändes som om mensen skulle komma vilken sekund som helst. Men den har inte kommit än i alla fall. Idag har det forsatt med att hugga till då och då och jag har känt mig allmänt olustig i kroppen. Givetsvis hoppas jag att det är tecken på att det lilla embryot håller på att fästa, men det kan lika väl vara ett tankespöke. Kroppens sätt att luras. Igen. Varje gång känner jag nya symptom som får mig att hoppas på att "nu händer det". Men hittills har ju inget hänt så jag är rädd för att dessa hugg inte heller betyder något. Det är ruvdag 5 så det är ju för tidigt att säga. Det är en och en halv vecka kvar till testdag. Usch, vad länge!!

Kramar!

8 kommentarer:

Du + jag och framtiden13 januari 2013 kl. 19:25
Usch för denna jobbiga ruvtid. Hoppas så klart på att denna gång är den gång det händer!!

Kram!
SvaraRadera
Svar
Anonym13 januari 2013 kl. 22:26
Håller alla tummar jag kan! Kram -anki
SvaraRadera
Svar
Jeane Quidote14 januari 2013 kl. 15:02
Men... det är väl lite tidigt att känna menskänningar nu? Jag tänker tro att det är något alldeles särskilt bra. Men visst fasen vet jag hur det är, jobbig tid, ruvartiden!
Du har så många tummar du bara kan få!
Kramar!
SvaraRadera
Svar
Anonym14 januari 2013 kl. 16:09
Jag kände med hugg och mensont tidigt när jag väl blev gravid med min dotter så jag tror på tur denna gången.kramar Lina
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!