Ruvdag 12

Nu är jag hemma igen.

Vilken evig känslomässig berg- och dalbana jag har varit i den här helgen och än är det inte slut...

I fredags slutade brösten helt att ömma. De blev precis som de brukar bli innan mens, oömma geléklumpar. Natten mellan fredagen och lördag hade jag en väldig mensvärk, så hela jag blev ledsen och deppig och bara låg och väntade på att det skulle komma rött i trosan.

Under dagen på lördagen minskade menssmärtorna och försvann helt i några timmar för att komma tillbaka på kvällen. Brösten var oförändrade. Men inget rött kom i alla fall, inte ens en droppe.

Idag har jag inte känt något. Nada. Varken i brösten eller i nedermagen. Förrän nu ikväll. Jag kom som sagt hem bara för en liten stund sedan och det första som hände var att jag och maken hamnade i gräl. Efter det började mensontet komma tillbaka igen. Nu har jag kanska ont och det känns som om den ska komma vilken sekund som helst.

Idag är det dag 28. Egentligen brukar jag ha fått min mens nu, så det är väl i alla fall lite positivt. Men visst är det så att proesteronet som jag stoppar i mig kan skjuta upp den. Så egentligen är det inte så positivt när allt kommer till kritan.

Jag har inte testat. Vågar inte.

Kramar