Lite si and so: Jag behöver era tummar!

tisdag 27 september 2011

Jag behöver era tummar!

Nu påbörjar jag fastan. Imorgon ligger jag på operationsbordet igen Håll tummarna, snälla, för att det här blir den sista gången!

Kram!

8 kommentarer:

Wilda Mathilda28 september 2011 kl. 02:34
Här kommer mina tummar!

Massor av kramar
SvaraRadera
Svar
Timea28 september 2011 kl. 05:59
Lycka till! Du får alla mina tummar och tår!
Kramar
SvaraRadera
Svar
Mette28 september 2011 kl. 06:24
Självklart har du även mina tummar! :)
Lycka till!

KRAMAR
SvaraRadera
Svar
Anna28 september 2011 kl. 07:51
'självklart! Jag ska tänka på dig!

Kramar!!
SvaraRadera
Svar
Luiza28 september 2011 kl. 09:17
Lycka till , min vän. Det kommer gå alldeles utmärkt och snart är du pigg och kry.
Du har mina tummar, det vet du!
Kramar i massor.
SvaraRadera
Svar
Lilla jag!28 september 2011 kl. 19:24
Håller tummar å tår! Varma kramar!!!!!
SvaraRadera
Svar
Jeane Quidote28 september 2011 kl. 23:19
Usch kära söta! Du har min tummar!
Hör av dig när du är tillbaka så vi vet att du är okej.
Kram!
SvaraRadera
Svar
Charlotte29 september 2011 kl. 13:41
Tack för alla tummar och tår, önskar så att det hade hjälpt!

Kram
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!