Lite si and so: Slöa jäklar

söndag 12 juni 2011

Slöa jäklar

Så har följare nummer 16 hittat hit. Nelle, du är hjärtligt välkommen till min lilla värld!

Idag har det inte hänt speciellt mycket. Maken med kompis trillade in klockan 04.30 efter en halvblöt natt på stan där inslag som borttappade eller tagna bankkort och SL-kort förekom. Vi, alla tre, låg sedan utslagna i sängarna fram till lunchtid, då den obligatoriska fyllematen inhandlades och inmundigades till några gamla avsnitt av The office, hilarious!!

När kompisen på sen eftermiddag påbörjade sin återresa till nordligare breddgrader motionerade jag och maken våra uppsvällda pizzakroppar på en tvåtimmarspromenad. Vi höll knappt på att komma tillbaka då musklerna i våra ben höll på att svika oss. Till sist när den efterlängatde soffan äntligen har belägrats har vi nu ånyo fyllt våra bukar med pizza. Inte nya dock utan av de rester som var kvar efter frukosten, halvmumsigt...

Ja ni hör ju själva, det har varit en oerhört produktiv dag!

KRAM!!

7 kommentarer:

Allting går.. eller?12 juni 2011 kl. 20:59
Vilken härlig dag! Man måste få unna sig att va lite slapp ibland! :)
SvaraRadera
Svar
Du fattas mig12 juni 2011 kl. 22:07
Gött! Ibland måste man ha en sådan dag. När man inte gör något och bara äter onyttigt!
SvaraRadera
Svar
Wilda Mathilda12 juni 2011 kl. 22:11
Hahahaaa! Du är världsbäst på att vara sympatibakis! Vilken skön slappardag.

Kram!
SvaraRadera
Svar
Charlotte12 juni 2011 kl. 22:29
Hahaha, jag har verkligen varit sympatibakis idag! :) Det har varit skönt, men samtidigt gnager ett litet dåligt samvete i mig. Över vad vet jag inte, men borde jag inte ha gjort något...?! :)

Kram!
SvaraRadera
Svar
Nelle12 juni 2011 kl. 22:33
Den pizzan hade jag behövt igår, men thaimat var inte heller fel!

Tack för välkomsthälsningen hälsar följare nummer 16!

Kram
SvaraRadera
Svar
waterlily13 juni 2011 kl. 20:32
Såna dagar behöver man ibland!
SvaraRadera
Svar
Charlotte13 juni 2011 kl. 20:50
Nelle: Jag älskar thaimat så det hade funkat för mig med! Och det var så lite så :)

Waterlily: Vad bra att det är fler än jag som har riktigt riktigt slöa dagar! :)

Kram
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vår historia

Jag träffade min man för första gången tredje söndagen i september, 17/9, 2006. Det var kärlek vid första ögonkastet och två månader senare hyrde jag ut min lägenhet och flyttade in till honom.

Redan i början av 2007 beslutade vi oss för att preventivmedel inte längre var nödvändiga och hoppet om ett snart plus på stickan satte fart. Tiden gick och gick och gick, men ingen graviditet i syne. Tog kontakt med en läkare och efter undersökningar som visade att allt var normalt fick jag pergotime under många månader som inte heller resulterade i något plus.

Remiss skickades till Huddinge våren 2008.

Precis innan sommaren 2009 var kötiden äntligen avklarad och direkt efter sommaruppehållet var det dags för det första

IVF-försöket. ÄP 2/9 och 4/9 sattes två ägg av sämre kvalitet tillbaka. Resultatet blev ett minus, många tårar och inga ägg till frysen. I december samma år vad det så dags för det andra försöket, den korta varianten denna gång, och den 2/1 2010 blev det åter ett minus, ännu fler tårar och inga ägg till frysen.

Tillsammans med vår läkare på Huddinge togs beslutet att lägga sista försöket på ÄD via sjukhuset. Kötiden är minst 1.5 år och under tiden planerade vi att göra privata IVF-försök på CvL-kliniken. Efter provtagningar där såg det mörkt ut och efter många diskussioner bestämde vi att inte lägga våra pengar på fler IVF-försök utan istället använda dem till ÄD utomlands i sådant fall att ÄD via Huddinge misslyckas.

I januari 2011 gjorde vi vårt första besök inför ÄD på Huddinge och blev godkända av en kurator för att gå vidare med behandlingen. Vi väntar nu på att få en donator och räknar med att det blir först till hösten.

Hösten 2011 var det dags för den första äggdonationen. Donatorn lämnade över 16 ägg till oss och lyckan var total! 16 ägg kändes fantastiskt och vi var sååå säkra på att vi denna gång skulle få flera chanser på oss att lyckas, men ödet ville annorlunda. Även denna gång blev det bara en chans, ett ägg till oss och INGA till frysen. Efter två veckors väntan blev det dubbel sorg när minuset lyste elakt mot oss på stickan. Ännu ett misslyckande var ett faktum.

Nu hösten 2012, efter ett års väntan, gör vi vårt allra sista försök. Vi blir 45 000 kr fattigare, men om några månader hoppas vi att vi är ett liv rikare! Håll tummarna för att sista gången blir vår första lycka!!