Dilemma

Så har ännu en fantastisk följare hittat till mig, välkommen hit Lilla bönan!!

Är precis hemkommen från en heldagskonferens med mitt nya arbetslag. Vi har aldrig arbetat tillsammans förut så därför var jag lite spänd inför dagen och hur de skulle ta emot mig som arbetslagsledare. Som många andra gånger då jag varit nervös kan jag i efterhand förebrå mig själv att jag lagt ner energi på det helt i onödan. Vi hade en myckat bra dag och jag tror att vi kommer trivas bra tillsammans! Lättnadspust!

I bilen på vägen hem lyssnade jag av mitt mobilsvar. Huddinge hade ringt... Sköterskan berättade att det kunde finnas en plan för oss redan vecka 33 om vi ville... What?? Redan?? Vilken fantastisk möjlighet! Det klart vi vill!! "...men då blir ni mottagare 2". Jaha, ok.

För er som inte är så insatta ska jag berätta var det betyder. Jo, då det inom den svenska sjukvården inte skickas ut någon information om att man söker äggdonatorer så är det alltså stor brist på just densamma. Då det redan är långa väntetider, vi har stått i ÄD-kö i ett och ett halvt år nu, så behöver par dela på en och samma donator för att inte köerna ska vara ännu längre. Det betyder att man alltså kan bli mottagare 1 eller mottagare 2. Om donatorn får ut mindre än 10 ägg går alla ägg till mottagare 1, men blir det 10 ägg eller fler delas äggen mellan mottagre 1 och 2.

Det känns därför inte så kul att ha blivit utsedd till mottagare 2. Dels måste jag ju äta medicin för att bygga upp min slemhinna och vi måste ta ledigt för att åka till Huddinge på äggplocksdagen, men där och då kan vi bli snuvade på konfekten och få åka därifrån tomhänta om äggen inte räcker till oss. Dels riskerar ju mottagare 2 att få färre ägg och därmed färre chanser. Mottagare 1 har ju i alla fall chansen att få 9 ägg helt för sig själv. Att mottagare 2 skulle få det är ju inte så sannolikt eftersom det inte är så vanligt att man får ut 18 ägg på en och samma gång.

Känner att jag kanske bli lite neggig nu, egentligen kanske jag bara ska vara glad att vi kan få ägg över huvud taget. Men vi får bara ett försök och är det då så konstigt att man vill se till att få så många chanser som möjligt utav den gången? Vill också tillägga att mina slemhinneproblem också finns i mitt bakhuvud. Det känns ju som om den inte alltid vill vara med och leka med de andra barnen, att det faktiskt inte bara är äggkvaliteten som ställer till det för oss. Borde inte vi av den anledningen också kunna hävda att vi borde få bli mottagare 1?

Jag vet inte, jag är så kluven. Jag vill ju inte vara en sådan där bångstyrig, jobbig patient. Jag vill inte heller vänta hur länge som helst och om vi tackar nej till detta tillfälle kanske det tar väldigt lång tid innan nästa tillfälle ges. Men det jag helst vill är att få barn och jag vill ha så höga odds som möjligt för att den drömmen ska besannas.

Imorgon ringer hon för ett svar. Vad hade ni gjort?

Kram