Det perfekta ägget nobbade oss

Jag har gjort ett nytt försök och misslyckats. Mensen kom idag, några dagar innan testdagen. Samma visa om och om igen.

Jag är ledsen att ni (som fortfarande läser fastän jag är så otroligt dålig på att uppdatera) inte fick följa med på den här resan. Det har varit en jobbig tid och jag har helt enkelt inte orkat.

Det blev inget nytt försök varken i august eller september, men den 17 oktober åkte jag till Huddinge för insättning av vårt näst sista embryo, ett fem-dagars som var helt perfekt. När jag låg där med benen i luften och de visade ägget på skärmen höll det på att ta sig ur sitt skal. Läkaren tittade på det och sa:
-Ett sådant perfekt ägg borde man bli gravid på.

Men inte jag.

Så nu sitter vi här, en hållplats från slutstationen. I snart sju år har vi kämpat och elva ägg har vi fått tillbaka, men min kropp har inte velat behålla ett enda av dem.

Ett försök kvar. Om det sista överlever upptiningen. Om det slutar som för de elva andra får vi leva vårt liv utan barn. Bara barn på håll, men inga som kallar oss för mamma och pappa. Vi får ett helt annat liv än vad vi vill, vad vi hade hoppats på. Så mycket vi kommer att missa, stå utanför och se att andra har. Kommer att få.

Ett försök kvar. Jag vet inte när det blir, men förmodligen någon gång innan jul.

Kramar

Besök hos doktorn

Så var vi där, maken och jag. På Huddinge för att ställa våra frågor till läkaren för att optimera våra två chanser som finns kvar.

Jag hade laddat med argument för att få prova något nytt. Tyvärr är de inte så benägna att testa saker om det inte finns bevis, svart på vitt. Det enda de kunde gå med på var att ge mig Trombyl, men inte prednisolon och de ville absolut inte göra som de gör i Danmark och rispa slemhinnan lite så att ägget fäster lättare. Vi ska hålla ut så  kommer det att lösa sig...känns lite svårt när vi bara har två ägg kvar...

Men de är alltid lika trevliga så det är svårt att sätta hårt mot hårt. De är ju proffs på det här så jag måste väl lita på vad de säger. Planen är att vi sätter igång i höst, i augusti. I naturlig cykel eftersom slemhinnan växer bäst då. Jag ska ringa när jag har fått min mens och så lägger vi upp det där efter...

...så vi ses igen då!

Glad sommar på er alla fina!!

KRAMAR

Gärna försökskanin

Så har det gått några dagar. Tack alla ni som kommenterar och stöttar, ni är fina och era ord värmer!! Även om det alltid känns tungt när man inser att det inte har fungerat, börjar jag få mer och mer panik nu när våra chanser blir färre och färre. Vi har två gånger till på oss att lyckas och sedan är det punkt. Barnlösa för resten av livet. Det känns så overkligt att tänka det. Visst har jag haft de här tankarna förr och ibland har det känts ok, som att jag har accepterat att det är så vårt öde ser ut. Men nu när vi snart är där på riktigt så kan jag inte förstå att det kanske är så det kommer att bli för oss. Vi kommer kanske vara den där lilla siffran i statistiken som varken kunde få barn på egen hand, eller med IVF, eller med ÄD...

Idag pratade jag med Huddinge. Nästa vecka ska vi få prata med läkaren om hur vi ska gå vidare. Om hur vi ska optimera våra chanser att lyckas på någon av de två äggen som finns kvar i frysen. Om de överlever frysen. Jag har ju läst era kommentarer om det där med immunförsvaret och även trådar och hemsidor som ni har rekommenderat. Tack för det!! Det är en av sakerna jag kommer ta upp med läkaren när vi ses. Jag kommer också ta upp det där med att rispa slemhinnan innan ägget sätts tillbaka, som de gör i Danmark. Även om ingen av metoderna är brukligt i Sverige än, så kan jag erbjuda mig att vara försökskanin. Nu har vi ju nämligen gjort 3 IVFer och 3 ÄD och satt tillbaka nio ägg utan att ett enda har fäst på det brukliga sättet, så nu vill jag prova något nytt. Vi får väl se vad responsen blir.

Kramar

Testdag

Inte gravid den här gången heller.

Minus på stickan, för vilken gång i ordningen har jag glömt. 80:onde?

Aldrig har något fäst. Kommer det någonsin hända?

Ledsen in själen. Otröstlig.

Desperat. Rädd.

Bara två ägg kvar.

Någonsin.

Ruvdag 13

Jag har onda aningar. Förmodligen kommer det att sluta precis som vanligt. Med ett stort minus. Jag har inte testat än, testdagen är imorgon, men sannolikheten att det ska sluta med glad utrop är högst minimal.

Bara så ni vet.

Kramar

Ruvdag 8

Här går dagarna lite lugnt framåt. Inget speciellt har hänt mer än att brösten fortfarande är oömma och att jag kanske har lite mer mensvärk. Det är dag 25 i min cykel och om normalcykeln nuförtiden ska hållas borde mensen komma imorgon. Men med erfarenhet vet jag att det aldrig stämmer under behandling. Förra gången när vi också gjorde en insättning i normal cykel trodde jag inte att den skulle påverkas, men oj vad jag blev lurad!! Nu vet jag att progesteronet definitivt strular till det och att mensen förmodligen inte kommer förrän jag slutar med dem.

Strax tar maken och jag vårt pick och pack och åker norrut, till hans föräldrar. Där ska vi vara hela midsommarhelgen. Det betyder att det förmodligen inte blir mer bloggande här förrän på söndag.

Jag önskar er nu en riktigt härlig midsommar!!!

Kramar!

Ruvdag 7

Jag har faktiskt varit väldigt lugn den här ruvningsomgången. Har inte tänkt på det alls lika myket som jag brukar. Har inte känt efter så mycket. Har inte googlat en massa. Jag har helt enkelt varit cool! :)

Men...

brösten är inte alls ömma längre. Jag har inte känt av magen någonting idag. Så jag vet inte hur det slutar. Rent statistiskt följer min kropp det mönster den alltid gjort och det vet vi ju hur det brukar sluta. Men jag ger inte upp hoppet än, för den här gången är jag...

cool :)

Kramar!