Samtal till kliniken

Igår ringde jag kliniken och berättade om mitt negativa resultat. De beklagade som de alltid gör och jag försökte skaka av mig misslyckandet med ett tillgjort skratt och sa att jag är van. Vilket jag också är, det är inte tillgjort.

Jag berättade också att min mens är så konstig när jag har gjort IVF, den är inte alls som vanligt. Det kommer inget blod bara någon brun goja. Sedan kommer en tydlig hinna, tjockare än hinnan på ett vanligt hönsägg och segare. Inget mer. Allt är över på mellan 24-36 timmar. Ta då i beaktning att min slemhinna på sista VUL var nästan 10 mm, vilket är det tjockaste den har varit. Är det någon mer där ute som har liknande erfarenheter?

Till sköterskan sa jag att jag oroar mig för att det är något fel på slemhinnan som gör att inga ägg kan fästa där. Nästa vecka, när min läkare är tillbaka, ska hon ta upp det med honom. På fredagen ska jag ringa och prata med honom själv och då får vi se hur vi går vidare. Det som gör allt det här lite lättare är ju att vi trots allt har fyra ägg från donatorn i frysen. Det har vi ju aldrig haft förr och gör att vi har fler chanser. Hoppas jag. Det vill säga om de överlever att tinas.

Imorgon på morgonen åker vi söderut till min familj. Där ska vi fira ännu en jul och sedan nyår. Jag kommer inte ha någon möjlighet att skriva på bloggen där. Därför tar jag tillfället i akt och önskar er ett Gott Nytt År!

...och tack så mycket för er stöd!!

KRAMAR!

Hålla ihop

Som ni redan vet blev årets julklapp ett minus på stickan. Är jag förvånad? Nej. Är jag besviken? Något fruktansvärt. Man kan ju inte undgå att undra varför inget barn vill komma till oss... Jag kan även konstatera att det inte hjälper att gå all in. Inga av mina alla väster- och österländska behandlingar ha haft någon effekt. Inte heller alla äckliga mirakeldrycker. Eller ett lugnt och positivt sinne. Inga barn väljer oss helt enkelt.

Från den 23 till igår har vårt hus varit fullt av folk. Jag har tvingats hålla ihop. Le och varit glad. Bästa värdinnan. Ingen har märkt någonting. Inte ens maken. Alla tankar ligger och pyr på insidan.

God fortsättning.

Ruvdag 11

Jag har inte testad än. Imorse hade jag typiska menssmärtor. De avtog under dagen. Nu ikväll har de kommit och gått, men inget blod i trosorna. Än. Det brukar inte heller komma förrän jag slutar med progesteronet. Och dem tar jag fortfarande. Brösten är inte ömma för fem öre. Så mina vänner. Det bådar inte gott. Så att säga.

Ha en bra kväll.

Ruvdag 10

Har varit på vippen att testa idag. Men så har rädslan tagit överhand och jag har låtit bli. Jag är så rädd, så rädd att det där otäcka minuset så hånskratta mig i ansiktet. Så rädd så det nästan inte går att förstå. Jag önskar mer än någonsin att jag kunde få veta resultatet utan att göra det där bövelens testet. Vi får se om jag kommer närmare att testa en annan dag. En sida av mig vill testa innan julafton så vi vet om vi får vår julklapp eller inte. Samtidigt vill jag ju inte att julen ska bli förstörd av ett  minus,  nu när det kommer så mycket folk hit. Tänk om jag bara ligger och gråter då. Nej, sjutton vad det är svårt!!!

Kramar

Ruvdag 9

Idag har jag varit väldigt effektiv och känner mig oerhört nöjd nu här i soffan!

I år blir det första gången som vi kommer fira julen här hemma i vårt hus. I vanliga fall är vi vartannat år hemma hos mina föräldrar söder ut och varannat år hemma hos makens föräldrar norr ut. I år blir vi som sagt kvar hemme och det känns jättekul. Det medför ju dock en massa saker att göra. Allt från storstädning till handling och matlagning.

Så när jag kom hem idag från jobbet kl 16 var det bara att åka och handla. Sedan har jag dessutom hunnit avfrosta fysen, bakat två omgångar av egna frallor och gjort Leilas banoffie paj. Nu slappar jag i soffan.

Magen känns fortfarande av. Det kommer och går med magontet, men det är inte speciellt intensivt. Det sticker till i den ibland, men jag kommer inte ihåg om det har gjort det vid våra andra försök. Det gör det i alla fall inte när jag ska ha min vanliga mens. Brösten känns inte alls. De ömmar ingenting längre. I början kände jag av dem, de var ömma i kanterna. Nu känns det inte ens som det brukar göra innan mens.

Vi får se hur det slutar, det är ju några dagar kvar att ruva.

Kramar!

Ruvdag 7

Idag har jag definitivt mensvärk. Jag hade förnimmelser om värk redan igår, men idag har den varit tydlig. Särskilt när jag har ansträngt mig. Det luriga med allt det här är ju att det lika väl kan vara mensen som är på väg, även om jag så klart hoppas på motsatsen. Genom att läsa runt på olika bloggar och forum så vet jag att vissa tycker att värken är precis som mensvärk och andra att det är en helt annan typ av värk. Jag vet inte mer än att jag har magvärk, vilken typ av värk får helt enkelt tiden utvisa.

Kramar

Ruvdag 5

Dagarna kommer och dagarna går, men tiden går ack så lågsamt. Brösten ömmer lite smått. Men inte så mycket. Vissa antydningar till mensliknande symptom imorse när jag vaknade, men kan lika väl ha varit den välfyllda blåsan. Ja, ja och symptomletandet fortsätter...

Jag har en fråga om progesteron. Jag tar vagitorier 3 gånger om dagen. Kan det vara skadligt om jag tar fler? Kan man överdosera eller är det bara bra att ta lite mer? Hur har ni andra gjort? Hur viktigt är det att ta dem i tid eller gör det inget om det blir några timmar hit eller dit?

Så det här med att tjuvtesta. När har ni börjat med det? Jag har inte gjort det än. Är alldeles för rädd för att bli besviken och jag vet att ruvdag 5 är i tidigaste laget. Just nu är jag ju i alla fall kanske gravid...

Idag ska jag sitta inne hela kvällen och bara titta ut på yrvädret som drar fram. Kanske blir det även lite tv-tittande senare.

Trevlig lördag på er!
Kram

Ruvdag 3

Hej mina fina cybervänner!

Idag var det första dagen jag jobbade efter insättningen. Jag har haft lite ont i magen och tog det säkra före det osäkra och stannade hemma för att vila upp mig ordentligt (och fröna såklart!) Det gick bra att jobba, men jag har haft nästintill konstant fokus på magen.

Jag är för tillfället "Xena the warrior symptom princess" ständigt på jakt efter nya förnimmelser i mag- eller brösttrakten. Det råder också febril aktivitet framför spegeln när kvällstoaletten utförs. "Har jag möjligtvis inte fetare och finnigare hy i ansiktet och på bröstet?" "Kan man ana nya blodådror på brösten?" "Är inte magen mer svullen än vad den brukar vara?" Ja, ni vet säkert vad jag menar... :)

Brösten är helt klart mer ömma, men det har de alltid varit vid alla försöken. Det är progesteronet. Jag brukar aldrig få ömmande bröstvårtor, så det är det jag väntar på nu. Får passa mig bara så jag inte i undersökningssyfte gnuggar dem så mycket så de blir ömma av bara farten. Magen ömmar och är obekväm, men det kan bero på en av följande saker:
1. Fortfarande ömma äggstockar sedan plocket
2. Bubblig och gasig mage (sorry for too much information)
3. Skengravid, påhittat symptom
4. Gravid

Ha det bra tills vi ses igen!

Ruvdag 1

Första ruvdagen har snart gått. Jag har uteslutande tänkt på de små fröna i magen. Delar de sig än? Finns de kvar eller har de trillat ut när jag varit på toaletten? Än har jag inte känt några symptom, fastän jag verkligen försökt :) Jag vet att det är för tidigt, men jag kan inte låta bli :) Ni som varit gravida - på vilken ruvdag fick ni era första symptom och hur kändes det?

Kramar till alla!

Två embryon i liten mage

Hela förmiddagen var jag nervös. Nervös för att de skulle ringa och säga att det inte blev något. Men det gjorde de inte :)

Vi fick tillbaka två embryon. De var tredagarsembryon där det ena hade 9 celler och det andra 5 celler. Jag vet att det ultimata är att de har 8 celler efter tre dagar, men är det någon som vet hur mycket sämre chans man har om den har 9? Om hur många dagar fäster embryot om det växer och blir något?

Nu har vi 16 helvetesdagar framför oss, där vi kommer åka upp och ner vad gäller hoppet. Jag kommer få alla symptom man kan tänka sig bara för att jag känner efter för mycket. Så har det varit vid alla andra försöken också.

Många kramar till er!

Vaken igen

Så har jag vaknat ur min dvala.

Det gick bra idag. Jag var rätt nervös inför plocket för det var ju så länge sedan sist, runt två år. Under de två tidigare plocken har jag varit helt borta, inte känt någonting och inte kommit ihåg en endaste grej. Maken har fått återberättat allt när jag har vaknat upp. Det har även inneburit att jag har sakt en hel del knäppa saker som jag inte heller kommer ihåg... :)

Eftersom jag vet att ganska många har haft ont under själva plocket var jag nervös över att även jag skulle ha ont denna gång. Men som tur var blev det inte så. Jag fick inte alls lika mycket lugnande den här gången och jag kunde följa med vad som hände på skärmen. Jag kommer också ihåg allt som hände. Visst kände jag sticken, men det gjorde inte alls ont. Skönt!

De fick ut sex ägg som nu ska gosa ihop sig med makens spermier under helgen. På måndag är det insättning om det blir någon befruktning. Jag hoppas så hjärtat värker att det ska bli något av äggen som är av bra kvalitet!!!

Vi fick också veta att även två av de långtidsodlade äggen blev så pass bra så att de frystes ner. Det betyder att vi har fyra ägg i frysen varav två är blastocyster :) Vi har ju aldrig tidigare fått något till frysen, så det här känns som en tidig julklapp!! :) Är det någon av er där ute som är duktig på statistik? Är det större chans att det lyckas med en blastocyst?

Nu är jag lite trött igen. Ska väl sova ett par timmar till då i soffan:)

Kramar till er alla. Tusen tack för era tummar! Hoppas dock på att ni har möjlighet att hålla dem lite till :)

Med hopp möter vi morgondagen

Hej hopp!

Imorgon är det dags och hoppet har så smått börjat sippra in i varje por. Imorgon ska jag bedövas och plockas, kanske få ont i magen och sedan sova bort resten av dagen. Men åh, vad jag längtar!! Jag hoppas på att det är bättre kvalitet på mina ägg den här gången, att zonterapin, massagen och den vidriga Macan har gett resultat, och att vi har en ärlig chans den här gången! På måndag vet vi. Då sätter vi förhoppningsvis in ett guldägg.

Idag fick vi veta hur det gick med donatorsäggen. De sköt på hennes plock till början av denna vecka, därför har det dröjt med besked. Sex ägg blev besfruktade varav två var av bra kvalitet och frystes ned. Fyra har odlats vidare och imorgon får vi besked om även något av dem kan frysas ned. Det kännas jättebra att det i alla fall blev två till frysen. Om de kan klara sig har vi mer än en chans den här gången :)

Vi hörs imorgon!

KRAM

Vind i seglet

Jag kan knappt tro att det är sant!

Idag var det återbesök igen för att se hur allt har utvecklats. Det såg bra ut. Till och med så bra att de har bestämt sig för att plocka mig på mina egna ägg!!!!

För er som inte riktigt förstår, backar jag bandet en aning.

Jag är, som jag har skrivit tidigare, inte som alla andra. På mig fungerar inte den vanliga behandlingen man gör inför ÄD, för att få slemhinnan att växa. Vi har därför behandlats som en vanlig IVF, med hormoner som får både min ägg och slemhinnan att växa. När det nu blev en miss i behandlingen och jag kom i ofas med donatorn har de bestämt sig för att göra ett undantag. Förra gången jag gjorde ÄD växte ju mina ägg också, men då användes de inte alls utan sploades bara ut. Nu ska de alltså plockas ut och användas!! På fredag!!! Jag är sååååå ooootroligt tacksam för den här chansen! Möjligheten! En sådan bonus hade vi aldrig räknat med!! :) :) Som sagt, fina människor där på Huddinge!

På VUL kunde de se 9 stora äggblåsor och en slemhinna på 9.8 mm. Så tjock och fin har den aldrig varit tidigare. De andra gångerna har den legat på 8, 7 och 6,9 mm. Även det känns ju fantastiskt!

Jaha ni där ute i stugorna. Ibland blåser det i alla fall medvind...ända i mål hoppas jag! :)

KRAMAR!

Klippkort till Huddinge

Igår vad det dags för ännu ett besök på Huddinge. Jag var rätt nervös, vet ju aldrig hur det ska se ut. Min kropp är helt enkelt ingen att lita på. Har jag lärt mig.

Men, det såg helt ok ut vad gällde slemhinnan. Den var tre-skiktad och uppmättes till 7,4 mm, ett av de bästa resultat jag har haft. Det känns bra. Äggen var dock bara 10 mm och de bör vara 17mm så att kroppen känner att den ska börja producera östrogen. Jag blev ordinerad ännu mer medicin. Jag ska fortsätta att ta Gonal-F och dessutom Menopur. Två sprutor i magen varje kväll fram till tisdag. Jag kommer se ut som en nåldyna när detta är över :)

På tisdag ska jag på återbesök igen. Jag har snart klippkort där!

Någon gång under måndagen får vi veta om det blev någon befruktning mellan maken och donatorn. Håll tummarna att det blev flera stycken av toppkvalitet så att de klarar frysen. Det vore underbart om vi kunde få mer än en chans den här gången!!

KRAMAR!